Kapten Klänning röt i.

Kapten Klänning röt i. "Uppdatera din bitch".

Hans ord. Min lag.

Jag vill döda en bäver. Är ledig torsdag till söndag. Då ska det lönnmördas djur.
Bävrar.

Inget drag på Afterwork.

Jag har skickat mail. Jag har rådslagit. Men det kanske inte var den smartaste dagen att fixa en afterwork på. Skärtorsdag. Såklart att alla är på väg hit o dit.
Chester, Linan, Bollen och webbpularn. Fyra man starkt.

Jag har bävat länge. Väntat. Anat. Igår kom det. Ett erbjudande. Harmlöst i sitt slag. Men ändå. Jag vill inte äta middag med dom. Tyvärr. Det klickar inte.
Fast i å för sig. Hade jag inte hört att han försökt värva middagsgäster på alla andra håll hade jag nog kunnat sagt ja. Bara som en reflex när man inte var beredd.

FinaElina hatar sin chef. Knappast oförståligt men synd. Han är ju ett svin. Synd bara att hon behöver jobb. Ja ja. Ska vi kanske sätta dit honom. Det skulle nog gå.

Med huvet i en burk

Jag har vaknat. Med hövve i en burk. Försökte sjukskriva mig. Men Tunnan satt på ett tåg och kunde inte svara. Så nu jobbar jag. Som den sanna proletär jag är.

Var på bazar i helgen. Jag har köpt en massa saker. En tavla. Stickade strumpor. En massa annat. Det var kul. Genuint. Glesbygdigt. Och väldigt god soppa.

Stan The Man gjorde armhävningar. Sen fick man känna på hans muskler. Allt var som vanligt med andra ord...

Nu ska jag kurera mig.

Ta det kallt, det är allt.

I samma rum

Jag och artonårsraggarn fick ett bra knäck. En man vill bli kvinna. Mannen vill prata med oss. "Hej, hur äre? Bra gräj de dä" Sa Riddar Arn och skickade in oss i Anderssons rum.
Vi pratade med snubben. Han var 50. Han var en man dock iklädd kjol. Men påstod sig vara i fel köns kropp. Hade lämnat in papper om att få, så att säga "choppa" av baguetten och implodera den till en framstjärt.
Well well. Sa vi. Vill du berätta kan vi skriva. Nåt var dock inte riktigt hundra. Hästar i hagen... Bestick i lådan... Alla skruvar åtdragna... Lite puckad helt enkelt. Eller lite efter. Vi sa att vi behövde rådgöra med våra chefer. Okej sa han. Han fick våra namn och vi bestämde träff nästa vecka.
Artonårsraggarn följer henom till dörren. Den allvarliga skämtaren har under denna tid uppmärksammat mannen i kvinnokläder. Han kände igen henom. Från åttiotalet. Kvinnoklädsmannen har back in the days råkat använt en yxa på först sin mor och sen på sin far. Båda föräldrarna fick efteråt vandra vidare till sällare jaktmarker...
Jag och artonårsraggarn har alltså suttit i ett tio kvadratmeter stort rum mittemot en dubbelmördare. Konstig känsla så här efteråt. Men ändå kul.

Bilden visar inte henom utan en kvinna på skivmarkaden. UNdrar om hon gillar The Confusions?

Ta det kallt, det är allt.

En aoura av elakhet

Han går runt och grymtar. Han sprider ut sin karma av elakhet och förbittring. Han är på sitt sämsta humör. I fem dar. Mår bäbisen dåligt ska ALLA må dåligt. Det är hans levnadsfilosofi. Mycket trevlig och sympatiska levnadregler. Kul.
Det värsta är att det smittar. Ibaland kan jag ge mig in i en diskussion med vederbörande. Har märkt att om man bara står på sig och säger emot ungefär sju gånger. Då sviktar den annars så granithårda fasaden. För en stund. Sen blir han ännu surare. Mission Impossible.